Innerligt trött!

Efter en riktigt lång dag släcker jag ner, stänger dörren till min sal och går med trötta steg ut till en ensamt väntande bil. Inte en enda själ finns kvar när jag hör klicket i dörrlåset bakom mig. Väl i bilen sköljer tröttheten över mig och den enda tanke jag kan tänka är att bara få åka raka vägen hem, hem till tystnad, till ro och vila. Funderar lite över dagen, den gångna veckan och på att det faktiskt redan är fredag imorgon och inser med ens att det är helt ok. Det är okej att vara trött efter en lång arbetsdag och en ganska smockfull vecka. Ofta kan jag känna en frustration när jag är trött, lite irriterad på mig själv och grinig för att jag inte riktigt mäktar att ta tag i något. Men det är ju bara mänskligt, inget konstigt, en primär känsla som talar om för oss att det är dags att vila. Det är som en säkerhetsventil som slår till eller ifrån för att vi ska hålla över tid. Väl hemma ringer jag upp dottern och tillsammans konstaterar vi att vi är så innerligt trötta men att det är som det ska och helt enkelt helt okej.