I tiden!

Mycket av det som flödar i mina flöden scrollar jag bara förbi och reflekterar knappt över vad det är. Egentligen spelar det ingen roll vilket flöde jag än befinner mig i så är där en massa ointressant som jag inte vill ägna tid åt. I mailboxen smattrar det in en massa, framförallt reklam och numer är det samma i sociala medier som Facebook och Instagram. Jag tänker att jag har själv valt att dels inneha konton och dels att jag aktivt öppnar och scrollar genom dem. Mycket av det jag möts av fyller mig med glädje och innerlig värme, för där är bilder och status från vänner, nära och kära. Det är de jag själv valt och vill möta när jag öppnar mina sociala medier. Tyvärr så hamnar där också en massa skräp som inte jag har valt och aldrig skulle välja. Till exempel när jag ska söka via Google kommer en massa nyheter upp, det kan vara från en dagstidning eller kvällstidning men jag har noterat att det allt oftare är mer suspekta nyhetssajter. Till en början scrollade jag bara förbi men har nu faktiskt börja att aktivt välja bort. Ibland dyker det upp en massa kloka ord om livet, hur vi ska leva, vad vi ska bejaka och hur vi kan bli lite lyckligare och då och då dyker det upp små guldkorn. Häromdagen hittade jag följande i mitt flöde:

Det var inte bara ett guldkorn utan också väldigt sant. Det händer att jag blir påverkad och berörd av det jag möter när jag scrollar runt och det tänker jag är något positivt. Jag blir glad av en bild, jag blir tagen av ett inlägg som handlar om hur skört livet är och jag kan bli arg för att det finns en hel del idioter därute som tror att de har rätten att såra, kränka och än värre saker än så. Ibland blir jag bara irriterad över hur saker och ting förvrängs beroende på ur vilket perspektiv vi belyser saker från. Häromdagen läste jag en artikel om att barn idag kan inte klippa för att de håller på med skärmar hela tiden. Då kan jag säga att jag vill göra uppror, stå på barrikaderna och skrika, springa gatlopp ja, vad som helst för att alla ska inse att våra barn kan inte klippa för att vuxna inte har nog med tid att lära dem och det tror jag vi kan beskylla skärmarna för. Och om vi läser mellan raderna så menar jag att oavsett vad vi ser som brister hos våra barn så handlar det till syvende och sistens om oss vuxna och vad vi gör av vår tid.  

Flöden och sociala medier, bekräftelser och "likes" i all ära men vad kan kännas bättre än när ens kollegor uttrycker att de tycker om att jag dyker upp i "korridoren". Varm i hjärtat, glad i själen fylls jag av energi och känner mig så lyckligt lottad över att ha dessa kvinnor omkring mig. Ni vet vilka ni är, "korridorskvinnorna".