Vi pratar så mycket om livet och ta tillvara på tiden och njuta här och nu. Det är så lätt att säga och självklart menar vi det, där och då. Vad är då livet? Ja det är ju dagarna som rann, som någon poetiskt uttryckt det, och dagarna som kommer, om de kommer. Tvätten, matlagningen, räkningarna och alla måsten, är det livet? Krig, brott, våld, rädsla och sorg, är det livet? Vem är den som ens kan svara på frågan om vad livet är? Ditt liv är ditt och mitt liv är mitt. Vi har fått det till låns och ibland kan vi inte ens påverka det själva. Det händer saker, på ett ögonblick kan allt förändras och då kan vi inte hålla kvar just det där ögonblicket. Det är som en resa, där vi är passagerare och egentligen inte har en aning om varken färdväg eller slutdestination. Eller ja, vi vet ju hur resan slutar till slut men vi vet inte var, när eller hur. Våra medresenärer får dock fortsätta sin resa på nya vägar och mot nya mål om än med sorg i hjärtat och en tomhet i själen. Det finns ändå en tröst i att få ha varit med på samma resa, fått dela sorg och glädje och att sorg bleknar så småningom till fina minnen. De vi älskar och har älskat finns alltid inom oss och det är inte vad vi gör på resan som är det viktiga utan att vi är tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar