I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva.

Hur många?

måndag 2 april 2018

En sekund i taget...

Det är de små stunderna som gör det. Ögonblicken som skapar minnen, ger oss återhämtning, kraft och styrka. Stunderna av lycka, kärlek och glädje. Men också är där stunder av sorg, smärta och saknad. De lyckliga ögonblicken springer förbi ibland och vi mäktar inte med att fånga dem i flykten. Vi märker mer av dem när de uteblir eller i alla fall blir vi mer observanta på dem när vi befinner oss i stunder av sorg och smärta. Mitt i allt mörker hör vi ett barnaskratt, får en varm kram eller möts av omtanke och kärlek och något spirar inom oss trots den sorg som förlamar oss. Visst är vissa ögonblick obegripliga, det ofattbara ofattbart och ingenting blir någonsin sig likt igen. Vi som står bredvid vill hjälpa, vill omfamna, finnas där för att åtminstone ge ett ögonblick av tröst. Så småningom kanske dessa ögonblick blir till stunder som vi tillsammans kan finna kraft och återhämtning i. Just i detta nu finns bara ett nu och en sekund i taget och med kärlek , omtanke och omsorg blir också de till dagar, månader och nya ögonblick att ta tillvara på.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar