I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva.

Hur många?

torsdag 8 mars 2018

Kvinnor kan!

Idag är det torsdag, det är 8 mars och det är den internationella kvinnodagen. Jag skulle kunna skriva om hur konstigt det är att vi behöver en sån dag eller om hur jag önskar att jämställdställsfrågan var en inte-fråga eller om hur jag ser på debatten kring lika rättigheter för man respektive kvinna. Dock vill jag förmedla något som jag råkade ut för på jobbet häromdagen, det hör till saken att jag är IKT-ansvarig på min skola. Vi hade ute en kille, på riktigt en kille eller ung man kanske mer riktigt, som skulle hjälp oss med vår kopiator. Den är kopplad till vårt nätverk så han vände sig till några av mina kollegor och sökte efter "IT-killen" på skolan. Han får då frågan om det nödvändigtvis måste vara en kille och han svarar att det alltid brukar vara det. Kollegan blir lite upprörd och tycker nog att "skrivarkillen" var aningen fördomsfull. Samtidigt flikar en annan kollega in: "Här på skolan heter "IT-killen Veronie!" Innan "skrivarkillen" hinner få tag på mig får jag detta berättat så när vi möts sträcker jag fram min hand och säger: "Det är jag som är "it-killen!" Hans min är värt att betala en slant för vill jag säga. Inget elakt ment! Jag tror dock att vi gjorde skillnad, jag och mina kollegor, en liten men ändå. Han kommer aldrig mer att fråga efter "IT-killen" utan faktiskt tänka att det kan vara en "IT-tant".

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar