När man summerar vissa dagar kan de kännas som om de varat en vecka eller så. Att se tillbaka på dagen och fundera på om det verkligen var i morse vi hade det där givande samtalet i expeditionskorridoren. Sken solen idag eller vilken dag var det? Eller när eleverna protesterar högljutt för att slöjdlektionens åttio minuter går fortare än alla andra lektioner och en undrar om det var idag eller igår. Var det idag som det ramlade in elever i slöjdsalen för att få hjälp med lösenord till nätverket eller komma in i Teams samtidigt som It-killen väntade utanför för att lämna över ett par datorer? Det där dokumentet som skulle fixas och som hela tiden blev framskjutet var det senast i morgon som det skulle vara klart eller... Mötet som vi skulle ha imorgon och som blev inställt och som vi idag hade träff inför, hur blev det med det? Skickade jag mailet, la jag paketet på posten, strök jag på listan och var jag på mötet med IT-ansvariga? Såklart! Jag mötte också gamla elever i omgångar som vinkar och en kille som jag hade i slöjden för så där en tolv år sedan. Han kommer cyklandes förbi när jag precis lämnat kommunhuset och glatt ropar han: "Hej Veronie!" Om inte min dag var gjord innan så blev den det då. Innan jag vände hem tog jag svängen förbi mor och far för att samla lite kraft vid deras härd. Hemma i soffan fixar jag till det där blogginlägget, skickar ett par mail, kollar sociala medier och avslutar med att toppa denna lååånga, braiga dag med ett ännu längre telefonsamtal med den finaste människan jag känner - min dotter. Nu tar jag kväller och samlar kraft inför en ny vecka imorgon torsdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar