I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva.

Hur många?

fredag 14 april 2017

Bibliotekens Rolls Royce!

Jag älskar böcker! Att känna på dem, att lukta på dem, bläddra i dem och framförallt att läsa böcker. Det är något magiskt med böcker. De får mig att känna, beröras, uppleva, gråta, skratta och ibland ryckas med ur tid och rum. I Prag återfinns ett bibliotek utöver det vanliga. Det är så oerhört praktfullt och ståtligt. Att få tillträde in i det innersta är inte för var och en eller vem som helst. Nej, det krävs inbjudan, särskilt tillstånd eller att ens cv innehåller något mer än bara bokälskare. Hursomhelst får man i alla fall stå utanför och kika in. Inte för länge för då trycker massan på som också vill se glimten av skatterna, som trängs i bokhyllorna från golv till tak. Det är som att kika in i en skattkista, lite andäktigt, högtidligt och enastående tjusigt. Egentligen är jag av åsikten att böcker ska leva, beröras och beröra. Det ska hållas i händerna och vara var man och kvinnas egendom. De ska finnas i ens närmaste omgivning och alltid finnas till hands precis inom räckhåll. Och ändå kan jag se tjusningen med att bara få kika in, att böcker på något sätt betraktas som konst och att det faktiskt finns anledning till att vi inte kan pilla på allt. Långt fram i tiden finns det kanske fler som jag som också vill beundra riktigt gamla böcker - på håll.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar