I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva.

Hur många?

söndag 9 april 2017

Det kvittrar!

Solen värmer gott där jag sitter i lä på altanen. Det susar lite i talltopparna nere i skogen och fåglarna håller konsert. Doften av vår är påtaglig och den ljumma vinden smeker ömt min solvarma kind. Gräset grönskar och blommor täcker stora delar av marken som tecken på att våren är här på riktigt nu. Livet spirar och det är svårt att inte känna lycka trots det som händer i världen. Det är också helt obegripligt hur jag har rätten att sitta här och njuta av livet, av våren, i trygghet och ro samtidigt som andra människor tvingas leva i kaos och elände. Jag är såklart förunderligt tacksam för mitt liv men också ödmjuk inför att kaoset kan vara en hårsmån bort. På något sätt måste vi påminnas om hur bra vi har det och att livet är så värdefullt. Visst låter det lite klyschigt med "fånga dagen", "lev i nuet", men visst är det också väldigt sant. Om en dagslända kunde tala så skulle den med all säkerhet hålla med om att vi måste göra det bästa av det liv vi fått. Kanske bör vi lyssna lite mer på fåglarnas kvitter och humlornas surr men framförallt ta vara på varann.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar