I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva.

Hur många?

onsdag 3 maj 2017

Jag vill inte vara en antilop vid ett vattenhål!

Rubriken kan tyckas lite underlig och tagen ur sitt sammanhang vilket jag håller helt med om. Och ändå är det med den meningen som jag summerar min dag. En dag som började halvfem i morse och inte riktigt är slut än, även om jag har intagit ryggläge. Mycket intryck har det varit, många tankar har väckts samt en och annan idé om förändring och utveckling. Kloka människor har delat med sig av än klokare kunskap, erfarenhet och reflektioner. Allt riktat till mig, för mig och i förlängningen för min skola och mina elever. Med alla mina sinnen har jag försökt ta in så mycket som det bara går att ta till sig, placera det på rätt plats, för rätt roll och sammanhang. Jag har under dagens gång bytt kostym från IKT-ansvarig, till "syfröken", till biträdande och bara till den engagerade människan som är jag. Innehållet i dagens föreläsningar har varit som en godispåse där det finns så mycket gott att det är svårt att bestämma vilken som är favoriten. Eller kanske som ett pussel där varje bit har så stor betydelse för helheten att det utan en av dem inte blir någon bild alls. Det har handlat om hur vi möter och bemöter nyanlända elever och hur rätt ligger inte det i tiden för oss på vår skola? En annan föreläsning handlade om hur vi kan arbeta för att stärka elevers digitala kompetenser, men vänta nu, det är ju precis det vi ska hålla på med. Ytterligare handlade det om det kollegiala, om hur viktigt det är att pröva och ompröva, reflektera och utvärdera - tillsammans. Och visst behöver vi tänka på hur vi utvecklar vår skola, vårt arbetssätt, vårt förhållningssätt och vårt samarbete. Som avrundning var så där en stolt rektor som berättade om den nya skolan som han varit med och startat från grunden. Han beskrev hur de tänkte aningens annorlunda och lite utanför den box vi annars är vana vid att skolan befinner sig i. En skola som, enligt honom, var mer anpassad till vår samtid och som helt enkelt bryter lite från normen. Det fanns många poänger i det han hade att säga, han lockade till och med till skratt men det var ändå ett uttryck som fastnade mer än allt annat. "Jag vill inte vara en antilop vid ett vattenhål." Det tar jag med mig i tanken när jag snart ska lägga schema och göra allt i min makt för att ingen elev på vår skola ska behöva känna sig som en antilop vid ett vattenhål.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar