Jag ska inte ljuga eller på något sätt överdriva eller försköna, för visst finns det någon enstaka morgon som jag också vill dra täcket över huvudet och inte gå upp. Det inträffar inte ofta eller rättare sagt det är väldigt långt mellan gångerna som det händer dock. Det är klart att mörka, tunga novembermornar och gråa, slaskiga februaridagar vill även jag trycka av väckarklockan, vända på mig och låtsas att det är lördag. Men vem vill inte det då? Nej, jag tänker heller inte påstå att jag skuttar ur sängen och kastar mig kvittrande in i den nya dagen. Min stil är mer att dra ut på snoozet, mysa lite till under det mjuka, lite prassliga täcket. Har jag tur hinner jag även med att ligga på armen en stund. (Bästa starten på dagen för övrigt och kan varmt rekommenderas) En dusch före frukost och det ack så välbehövliga kaffet, sedan är jag väl förberedd att möta dagen. Då spelar det ingen roll om det är november, februari eller maj, dagen finns där och bara väntar på att bli fylld. Det är inte svårt att fylla dem heller, tvärtom så kan det vara svårt att få dem att räcka till. Nu har jag förmånen att ha ett jobb att gå till varje dag, det är definitivt inte alla förunnat. Dessutom har jag ett stimulerande och utmanande arbete som utvecklar mig som person och där jag kan göra skillnad vilket gör mig otroligt tacksam och ödmjuk. Utöver allt detta så möts jag, varje dag av doften av kaffe, glada tillrop och helt ljuvliga kollegor, vart jag än vänder mig på jobbet och det är ju fantastiskt. Stämningen är verkligen på topp varje dag även om den slår i taket när fredagen kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar