I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva.

Hur många?

lördag 8 april 2017

Plötsligt!

Plötsligt är den här - ondskan. Alldeles nära och slår med full kraft. Hemma i trygghetens lugna och skyddade vrå, är tv-bilderna först obegripliga och overkliga. Det som vi inte ville skulle hända har hänt, det som vi inte trodde skulle hända här har precis inträffat. Visst kunde det ha varit värre men säg det till dem som har förlorat någon eller just nu vakar vid någons sida. Vi uppmanas att inte vara rädda men såklart är vi det. Rädslan föder också en massa känslor och tyvärr en väldig massa hat. Detta trots att vårt mänskliga inre säger oss att hat liksom våld föder än mer hat och våld, vilket i sin tur för med sig än mer rädsla osv... Vi måste få vara rädda men rädslan får inte ta över och ondskan får inte vinna. Sociala medier flödar av kärlek, omtanke och stöd och det ger hopp om att de goda krafterna tänker vinna denna kamp. Det som har hänt är obeskrivligt förfärligt och borde inte ha fått hända men när godheten visar upp sig i enad front så finns det ändå hopp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar