Höstens vemod och skymning!

Solen sänder sina bleka strålar och kämpar tappert för att lysa upp det annalkande mörkret. Höstlöven briserar av vackra färger och tävlar med den blå himlen om att gnistra. Det är ljuvliga dagar med hög, kall luft som värms upp av den härliga höstsolen. När kvällen kommer tänder vi ljus och brasa och kurar skymning. Utan dåligt samvete kryper vi upp i läsfåtöljen med en bra bok och låter mörkret utanför vara just utanför. Så lamslås vi alla av det som händer just utanför - en bit bort. Det fruktansvärda som vi fruktar så men som inte ska få hända, händer. Med ens är kommande vinter ett litet problem likaså dåligt samvete för kurandet. Därute plågas människor av att den värsta mardrömmen har besannats - den har stirrat dem i vitögat och blivit sann. Galenskap har släppts fri, gränser överskridits och människor har offrats - offrats och offrat sig. Gott har mött ont och det är svårt att se att någon segrat. Kvar står en massa förlorare och en väldig massa frågetecken och än mer rädsla. Varför är den stora frågan och den plågande frågan; Kan det hända igen? Det får inte hända igen - aldrig mer. Det goda måste resa sig, gå samman hand i hand och som en ogenomtränglig mur stå upp emot det onda. Men vi måste också ligga steget före och ta hand om de signaler vi ser och hör. De signaler som talar om att något är fel. Vi måste bry oss och inte blunda, ta ansvar och visa civilkurage. Världen såg ett vansinnesdåd häromdagen men också ett hjältemod - låt oss ta med modet, kraften och styrkan i Lavins hjältemod. Låt det bli det ljus och den tröst vi alla behöver när höstens vemod och skymning lägger sig.