I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva.

Hur många?

måndag 5 oktober 2015

Ett par timmar!

Nu är det bara ett par timmar, en sisådär 120 minuter eller en väldans massa sekunder men ändå bara ett ögonblick kvar, innan den stora dagen infaller. I arton år har vi varit förberedda, inte längtat eller väntat utan helt enkelt bara vetat att dagen skulle komma. Nej, väntade och längtade gjorde vi tiden som var innan för 18 år sedan. Med ivrig förväntan såg vi fram emot just morgondagen fast för 18 år sedan. Kanske på liknande sätt som du ser fram emot morgondagen. För imorgon kliver du in i vuxenvärlden och blir enligt lag en människa som fattar egna beslut, gör egna val och får ta konsekvenserna. Vi hoppas dock att vi får finnas med som rådgörare i val och beslut och som skyddsnät vid konsekvenserna. För hur vuxen du än blir och hur myndig du än får kalla dig är du vår lilla tjej och en liten bit av henne vill vi ha kvar. Hon vi sjöng om när hon äntligen kom, hon vars himmel alltid var blå och hon som älskar att bli pillad i håret och kliad på ryggen. I morgon är den stora dagen och jag fuskar lite och säger grattis på din 18-årsdag aningen för tidigt. Men jag vet ju att vid den här tiden, för prick 18 år sedan, visade du tydliga tecken på att inta världen med storm. Därför du finaste, du dyraste , käraste, min vän och allra hjärtats närmaste vill jag önska dig har den äran på din 18-årsdag. Jag älskar dig till rymden och tillbaks Juliette! ❤❤❤



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar