Då är det efterlängtade sommarlovet äntligen här. Samtidigt kom sommaren med buller och bång, eller ja i alla fall med solsken och sommarlovsång. Själv har jag bävat inför denna dag och ärligt inte längtat som man brukar efter ett långt läsår. Nej i år betyder sommarlov avsked och ett stort och kännbart sådant. Nu släpper jag taget om en "mina ungar" och låter någon annan ta över. Ett år rusar iväg när man har roligt och roligt har vi haft. Så mycket de har lärt mig och som jag har fått äran att lära dem. Jag har gjort allt för att ge dem kunskap och verktyg att göra något med den och som tack har de för alltid stulit en bit av mitt hjärta. För där kommer de att finnas - för alltid. Det är med vemod i hjärtat jag lämnar över stafettpinnen till en annan lärare men jag vet också att det finns ingen bättre som jag skulle vilja lämna över till.
Kramar, blommor, solsken och sång men också många tårar och en stor tomhet präglade denna ljuvliga sommardag. Morgondagen lurar runt hörnet och framtiden ligger framför oss men allra först den efterlängtade sommaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar