Jag har ett paket på Ica att hämta. Äntligen har väggdekalerna till slöjdsalen kommit. När jag står där och väntar på min tur ser jag ett välbekant ansikte i ögonvrån. Ibland är slumpen lite lustig för bredvid mig i kön står min gamla slöjdfröken. Plötsligt översköljs jag av minnen från min skoltid och då framförallt från slöjden. Jag var inget bra på slöjd. I alla fall inte när min fröken sa sitt. Hon tyckte inte om mig och jag förmodar att det var ömsesidigt. När alla skulle sy förklädesklänning ville jag sy anorak och när andra tog blommiga tyger ville jag ha enfärgat. Inser så här i efterhand att jag var ganska motvalls och inte alldeles lätt att tas med. Förstår också att min kreativa sida inte riktigt passade in i frökens slöjdtänk. Tillbaka i verkligheten nickar vi och säger hej till varandra. En tanke far genom huvudet att jag kanske borde berätta om att jag numera är slöjdfröken och att jag älskar det. Det får stanna vid en tanke men jag får en insikt om att min gamla slöjdfröken har stor del i hur jag är i mitt jobb. Eller mer kanske hur jag inte är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar