I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva.

Hur många?

måndag 8 juni 2015

Klister!

Alla vet vi att folk pratar om en, mer eller mindre men pratas gör det. Kanske inte så ofta som man själv tror men att det snackas. Vi snackar ju lite till mans, då och då. Om andra! Oftast kanske i goda ordalag men visst händer det att en och annan syrlig kommentar blir sagd. Ibland kommer det fram till ens öron genom någon helt annan och det kanske inte alltid är meningen. Det där sagda blir taget ur sitt sammanhang och kan tolkas på ett helt galet sätt än det var menat. Ibland fastnar de där orden, som sprids vidare, som ett klister och det är svårt att värja sig. De sårar och svider. Andra gånger skakas de av lätt som en fjäder. Närsom kan man behöva någon att dryfta detta med, någon att lita på, någon som lyssnar och stöttar. Och det har jag! Fantastiska människor som bara finns där och bara är bäst.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar