I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva.

Hur många?

torsdag 11 september 2014

Min tappra pappa!

Min pappa är min hjälte. Min fina pappa som gått genom än det ena än det andra. Nu senast två ögonoperationer inom loppet av ett dygn och vad händer, han mister synen helt på det ögat. När jag ringer och frågar hur det är svarar han att det går bra och det måste ju gå. Så undrar jag över hur det går med gräsklippningen och då berättar han att den har han klippt, idag. Samma dag som han fått besked om att det finns nog inget att göra åt ögat och att det förhoppningsvis kommer att sluta att blöda. Ingen hade dömt honom om han deppat ihop och blivit sittande men inte min pappa. Han går ut och klipper gräset för det är ju ingen stor gräsmatta och det var bara lite tungt på något ställe. Han är snart 86 år!!! Min tappra, fina pappa! Du ger mig kraft och mod att se saker på ett annat sätt. Jag älskar dig!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar