Förälskad!

Av någon anledning har jag fastnat för för-ord. Ja inte de förord man kanske först associerar till utan alla de där orden som inleds med ett "för". Jag är helt enkelt för dem, ja rentav förtjust i dem. Även om det finns de som är förskräckliga och förfärliga som förintar och förstör. Förluster som förtär och tvingar till försakan.
Mest förundras jag över ord som förbarmar och förändrar. De för oftast med sig något bra och förresten kan de förvandla ont till gott. Det kan vara lätt att förfäras över fördärv men också att förföras av förlustelser. Och föraktet är en förbannelse liksom fördelen är en förutsättning. Förorden är inte alltid det mest förtrollande orden men med författarens penna förvandlas de förvånande nog till något förunderligt.
Förutfattade meningar leder till fördomar medan förväntningar förverkligar och förstärker. Jag är hellre för än emot om det inte handlar om förtal och förgripande.  Förståeligt nog har jag förverkat ett antal "för" och förtydligar att det är en för alla och alla för en.