Då är kvällstimmen slagen och oåterkalleligen väntar morgondagen på att få möta upp med nya timmar och minuter. Sekunderna tickar obönhörligt fram mot den uppsatta tiden och det är bara att bita ihop och komma igen. Eller kanske det är underförstått att det borde gapas mer och större än nånsin förut. Filuren som sitter på min ena axel stammar lite försiktigt med osäker stämma att det kommer att gå så bra så. På den andra axeln sitter däremot en envis liten djävul och menar att om det aldrig gått bra förut varför skulle det göra det nu. Hursomhelst så har kvällslugnet drabbat mig och det känns som om sömnen kommer att ta över tanken. Och alla vet vi att morgonens gryning är lättare att tas med än nattens långa skuggor. Dessutom är det bara ett dygn innan det är över för denna gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar