Det finns mycket att säga som inte blir sagt. På något vis får jag inte till det. Gång på gång försöker jag höja min röst till tals men det blir liksom inget uttalat. Jag anar också att jag inte är så rolig att lyssna till. De flesta ber mig till och med att vara tyst. "Du borde kanske inte säga något", säger de. Lite stukad känner jag mig och det är lite som att rösten inte bär. Och att höja rösten är ingen ide. Det låter inte särskilt trevligt. Nej, det får dröja ett tag innan jag gör min stämma hörd igen. Hur lång tid det kan ta innan... Jag får nog vänta på att luftrören kryat på sig och någon har hittat min borttappade röst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar