Idag bestämde jag mig för att oavsett allt annat så är det första advent och det är dags att komma i stämning inför julen. Av tradition brukar vi äta första julskinkan advent till ära, nykokt och griljerad. Därtill köttbullar gjorda på viltsvinsfärs och hjortfärs. Fick också för mig att göra en sats med saffransfudge, inspirerad av en underbar kollega. Allt detta efter en utflykt till julskyltningen som sig bör. Kände mig aningen duktig och tyckte att jag faktiskt fick något gjort som dessutom var roligt. Ovanpå detta skulle jag precis åka iväg till min fina mamma och pappa för att ge dem en hjälpande hand. När jag så plockar undan det sista efter mina göromål i köket och öppnar dörren till min kyl möter mig en syn som kan få den starke att tappa fattningen. När sonen dyker upp står jag med benen i kors och skrattar. Synen som mötte mig var ett gult vattenfall, ja inte vatten förstås utan rinnande saffransfudge. Fatet hade halkat snett och smeten runnit nerför alla hyllor, ner i lådorna och fick mjukosttuben att simma i klet. Vet ni hur kladdig saffransfudge är och hur mycket det är när det är på fel plats? -Jag tackar Gud för att han gav mig humor, sa jag och skrattade återigen. Det blir till att göra ny fudge en annan dag. Om den blir bra lovar jag att skriva ner receptet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar