I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva.

Hur många?

söndag 8 december 2013

I morgon ska jag luta mig mot det!

Våra liv är sammanflätade på ett underligt vis. Barnen har fört oss samman innan vi visste vad det skulle bli. Vi vet saker om varann som nästan ingen annan vet ändå vill vi både prata och veta mer. Du är den som får mig att lyfta till oanade höjder bara för att du tror på mig och jag hoppas att det finns något jag kan tillföra dig. Med din värme tinar du min ibland lite svarta själ och du lockar fram mitt bättre jag och gör mig kanske bättre än den jag är. Underligt är det men du känner mig bättre än många andra trots att vi aldrig varit privata i vår vänskap. Idag när du stod i min hall med en vacker rosenbukett i ena handen och ett symboliskt ljus i den andra gick det upp för mig vilken stor plats du har i mitt hjärta och hur mycket du betyder för mig. Jag är så oerhört tacksam och innerligt glad över att du är en del av mitt liv och jag ser fram emot att du lär mig hur man fikar. Tack Gunilla för att du finns och för det stöd du gav mig idag. I morgon ska jag luta mig emot det.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar