Såna som jag!

En vuxen människa som regredierar till ett vettskrämt barn. Vett och sunt förnuft får vingar och flyger iväg till ingemansland. Tårar som rinner, hjärtat som bultar och en puls som rusar och som långt vida överstiger tillåten hastighet. Jag är inte ensam även om det är så det känns. Det är en av de vanligaste fobierna, rädslorna - tandvårdsrädslan. Det låter lite för lamt för det handlar om ren och iskall skräck. Det är en mardröm i vaket tillstånd som inte går att vakna ur. Hur mycket jag än intalar mig lugn, så kan jag inte hantera det tillstånd jag hamnar i. När sedan munnen, som sitter på mannen i den vita rocken, uttalar saker som jag knappt inte kan ta in ligger paniken på lur. Nånting som växer som inte ska växa och inte ens ska vara där. Tänder som måste bort för att ta bort det som växer. Käkben som är påverkat och infektion och röntgenbilder och narkos och smärta och akut och, och, och... Tårar rinner och munnen rör sig igen och säger "Såna som du brukar vi skicka till engelbrektsgruppen..." Såna som jag återgår till ett normalt tillstånd när dörrarna slår igen bakom och tårarna slutat att rinna. När förståndet återkommer påbörjas väntan på kallelsen som ska leda mig vidare i detta h-e.

P.s. Jag har ingen aning om vad engelbrektsgruppen är för något och inte mr eller mrs Google heller. D.s