En bit i taget.

Tänk att en gräsmatta kan vara så stor! När det är varmt och den är full med prylar, ska tilläggas. Det gäller att passa på och klippa innan solen står för högt på himlen. Samtidigt vill jag inte störa fåglarna i deras konsert eller de semesterlediga grannarna. Det är svårt att hitta en balans. Under äppelträden är det värst. där känns det som om krypen släpper taget och trillar ner på min rygg. Naturligtvis känns det som om de hamnar precis där jag inte kan nå. Det är sällan kryp utan bara ett och annat skräp eller helt enkelt svett som kliar. Hur jobbigt och motigt det än må vara så infinner sig en härlig känsla av tillfredsställelse när gräsmattan är klippt. Än är jag ju inte klar förstås, för jag tar bara en bit i taget men jag njuter ändå av den hänförande doften av nyslaget gräs.