I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva.

Hur många?

söndag 1 juli 2012

En av de rikaste...

Jag sparar på guldkorn. Sakta låter jag tidens sand strila mellan mina fingrar och fångar de små, små guldkornen. De finns där överallt, glittrande, glimrande som små stjärnor långt bort på himlavalvet. Det är de små svårfångade guldkornen i vardagen som kan vara svårast att upptäcka. Då kanske de skyms av alla måsten och av alla krav men det är också då vi behöver dem som bäst. Det är inte svårt att finna guld när livet leker och humlorna surrar. Då reflekteras det i solljuset och är lätt att se. När det regnar och är grått måste man anstränga sig för hitta guldkornen vilket också gör dem så mycket mer värda. Under årens lopp har jag samlat på mig tusen och åter tusen små gnistrande guldkorn och dessa har gjort mig till en av de rikaste i världen. Mitt hjärta är fyllt av guldklimpar och det finns alltid plats för fler. Inte för allt smör i Småland eller alla guldtackor i världen vill jag byta ut mina guldklimpar och mina ihopsparade guldkorn som tillsammans är mina minnen för livet.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar