Där satt hon i fåtöljen och pratade så gripande om sig själv och sina upplevelser. Utelämnande utan att frossa i smaskiga detaljer. Hennes smärta och inlevelse gick ut genom tv-rutan och rakt in i hjärtat. Vet inte vem hon är, en författare men jag har aldrig läst hennes böcker. Det jag vet är att jag aldrig kommer glömma hennes historia. Berättad med få ord men med en känsla och innerlighet att jag berördes ända uti hårtopparna. Hennes raseri, hennes smärta och hennes värdighet väckte känslor i mig som jag trodde jag sedan länge hade begravt. En röst i tv-rutan, en fredagskväll hemma i soffan som för alltid ger avtryck. Det är valuta för tv-licensen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar