Förväntningar!

Det är inte alltid det blir som man tänkt sig. Ibland tornar förväntningarna upp sig likt ett slott i horisonten och väl framme visar det sig vara endast ruiner. Besviket står man där och stirrar blint på det raserade och undrar hur det gick till. Måhända var drömmen för stor för att infrias och kanhända var kraven för höga. Ibland och kanske oftast finns inställningen och begränsningen hos oss själva. Förväntar vi oss slott är det svårt att nöja sig med koja, förväntar vi oss guld är silver inte är gott nog och tror vi att daggkåpan är full av äkta pärlor kanske vi inte kan se det vackra i dess vattendroppar. Det finns saker och människor som är som de är och inget vi kan påverka. Det enda vi kan förändra är vår egen inställning. När vi står där vid det förväntade slottet och bara ser ruiner är det endast vi själva som kan välja vad vi vill se och hur vi ser på det. Vill vi se gamla stenar, överväxta med mossa och gräs eller ser vi en plats som susar av historiens vingslag. Har vi förmågan att se det magiska i en endaste liten vattendroppe fångad i en daggkåpas famn? Höga förväntningar är till godo så länge som de inte förenas med krav och när guldet blir till sand får man se till att göra ett timglas istället för ett smycke.