I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva.

Hur många?

lördag 11 maj 2019

Ögat!

Idag för 60 år sedan föddes en liten parvel som fyra år senare skulle bli min storebror. Jag kan inte påstå att han var världens snällaste storebror för ibland var det ganska tuffa tag. Istället för kram fick jag mig då och då en knytnäve högst uppe på armen så att den ibland domnade till och med. (Obs, vi var barn och det gav verkligen inga men för livet.) Det var dock en storebror jag såg upp till, han var cool, modig, lite galen, bollsäker och snabb. I våra lekar och spel ville jag allra helst vara i hans lag, inte bara för att han var bäst utan för att jag ville inte ha honom emot mig. Om någon annan sa något illa om honom försvarade jag honom med näbbar och klor. Åren har gått och numera får jag en kram då och då och inga smällar på armen, möjligtvis munhuggs vi då och då. Kanske är han inte lika snabb och bollsäker men har så många andra fina kvalitéer, omtänksam, generös, alltid med en utsträckt hand till hjälp och alltid en vilja att det ska bli så bra som möjligt för alla. Han är den personen som en säkert vet bara är ett telefonsamtal bort. Idag fyller han, min fina storebror 60 år och jag önskar honom den bästa födelsedagen och massor med lycka framledes. Älskar dig brorsan!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar