Beslut kan vara riktigt knepiga att fatta, att välja rätt eller fel - vågskålen står och väger. Att ta nya kliv men kanske inte helt beroende av orsaker som en rår över själv. Det ena ger det andra och plötsligt är domino-effekten ett faktum. Det första ger det tredje och plötsligt trillar de på plats - pusselbitarna. Att ha provat på för att veta att en klarar det men också ta kliv tillbaka och att känna att det är ok när det inte är det, ok alltså. Svårt kanske att ha mod nog att backa bandet, att släppa, ta nya tag och samtidigt gå tillbaka. Många dörrar har stått halvöppna, en del med handtaget nere och foten över tröskeln men så har det varit som det hållit mig fast och dragit mig tillbaka. Dörrarna har stängts, i alla fall har tillfällen runnit mellan mina fingrar. Det har funnits en hel del tillfällen till val och möjligheter men jag har alltid valt med mitt hjärta. Ångrar jag något? Nja! Hade jag gjort annorlunda? Troligtvis inte! Är jag bitter? Knappast! Mina val gör jag själv, oftast efter överläggning med mina kära och nära och nu är det dags igen. Denna gång är valet lätt, obönhörligt bestämt och solklart för mig. Till och med finns där ett uns av lättnad för långt inne vet jag vad jag är och om det är oklart har jag minst en kollega som aldrig får mig att glömma det. Det finns delar som är betydligt mer komplicerat som relationer, känslor, människor mm mm men även om inte jag själv styr beslutet är valet ändå mitt och oåterkalleligt. Visst gör det mer ont med vissa förändringar men det gör ont också när knoppar brister men det kommer något vackert därur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar