Pusselbit!

Alla är vi pusselbitar i livets stora, och ibland omöjliga men fantastiskt utmanande, pussel. Vissa dagar är som pussel med, säg fyra bitar. Bitar som lägger sig självt och bara är klart, liksom. Andra dagar är som ett 10000-bitars pussel. Det är helt enkelt för många bitar som ska falla på plats för att få det att gå ihop. Antalet bitar är egentligen av liten betydelse utan mer hur de går att sätta samman och hur de till slut skapar en bild - tillsammans. Det är inte alltid som bilden är tydlig eller kanske inte ens skönjbar och kanske är det inte det vi ska sträva efter. Kanske är bilden klar när vi levt våra liv och att varje bit är en bit av livet. Varje dag, upplevelse, utmaning, erfarenhet, lärdom och misstag får motivet att sakta men säkert växa fram. Kanske ska vi också ta en funderare på vilka bitar som faktiskt hör hemma i det egna pusslet. Kanske plockar vi runt med bitar och provar dem om och om igen trots att de faktiskt inte hör dit. De gör oss förvirrade och vi får svårt att fokusera på det som är viktigt.  Bitarna är också alla möten och relationer med människor i våra liv. Utan dem skulle bilden bli konturlös  och suddig. För visst ser vi lite klarare på de stora frågorna, när vi får filosofera kring dem med människor runtom oss och visst ger det nya perspektiv likaså. Och tänker vi så, är vi  alla pusselbitar i varandras livspussel. Det kan vara något att tänka på och reflektera kring. Vilken pusselbit vill jag vara i mina medmänniskors pussel?  Och vilka är hörnbitarna i mitt livspussel och vad gjorde jag utan dem?