I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva.

Hur många?

onsdag 16 december 2015

När tålamodet brister och orken tar slut!

-Du måste ringa doktorn! Så säger de. -Du kan inte gå längre med den där hostan, säger de också. Det sitter dock långt inne innan jag lyfter luren och försöker nå fram till en vårdcentral. Det krävs en kväll med svårt att andas och en hjärtklappning som till och med skrämmer mig. Efter en febrig natt med hosta och ett allmäntillstånd som jag inte känner igen hos mig själv ringer jag så upp den beryktade, vårdcentralen alltså! Klockan 7 på pricken ringer jag och döm om min förvåning - jag kommer fram för att få en telefontid kl 8. Med telefonen i handen slumrar jag mig genom den väntande timmen. När det äntligen ringer svarar jag på första signalen. Jag får prata med en sjuksköterska, tror jag, och hon vill veta vad jag ringer för. Helt förståeligt och jag förklarar att jag är sjuk. Jag hinner inte tala till punkt förrän frågor och antaganden kommer som en kulspruta i andra ändan. Bara för att man är förkyld behövs ingen läkarvård, har du feber? Jobbar man med barn blir det lätt så här, har du tagit din astmamedicin? Hosta har alla så här års! Jag hör att du säger att du har tung andning men har du astmamedicin hemma? Tror du att du är sjuk på något annat sätt än en vanlig förkylning? Jag hinner inte svara och när äntligen jag får ett ord med i laget så blir jag återigen avbruten med "jag hör att du säger det så då får du väl komma, 10.30 finns en ledig tid." Hm, en ganska stark känsla av obehag infinner sig och jag funderar allvarligt på att avboka tiden. Det är inte så att jag kräver "röda mattan" men jag vill i alla fall bli tagen på allvar och bemött med respekt. Lite ledsen blir jag och orken som redan tryter rejält vill liksom inte alls. Så sant det är att man måste vara frisk för att vara sjuk, i alla fall om man ska ha kontakt med vårdcentralen. Kanske har denna sjuksköterska ett tufft jobb, kanske är de underbemannade och kanske har hon en dålig dag men det enda fel jag har gjort är att jag är sjuk och trodde att vården var till för mig då. Nu väntar läkarbesök och efter det fattar jag beslut om byte av vårdcentral.
Domen lyder solklar dubbelsidig lunginflammation, antibiotika och skojig hostmedicin ska få tanten på benen till jul. Skulle gärna sticka diagnosen under näsan på sjuksköterskan från i morse. Och efter att ha fått utskrivet penicillin som jag är svårt allergisk mot ska jag nog byta både medicin och vårdcentral.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar