Knack, knack! Utanför ytterdörren står min fina mamma och pappa med en bukett av de finaste blommor jag vet. Liljekonvaljer! Jag älskar dess doft och dess sprödhet. De vita klockorna minner mig om det vackra i livet, hur skört det kan vara och hur vi måste ta tillvara på varje sekund. Det är lätt att säga men så svårt att leva upp till ibland. Vi skyndar och ser framåt och tappar ibland bort oss, här och nu. Nu står min bukett där, i min mormors gamla vas och ger mig en påminnelse om vad som är värt i livet. Tack mor och far för blommorna och omtanken. Just idag behövde jag dem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar