Det surrande ljudet är omissigenkännligt och skuggan som slår i marken är häpnadsväckande. Inte stor som en fågel men så stor att den inte går att undgå. Morgonsolens strålar återspeglar glittret i vingarna och den gnistrar som av ädel metall. Seglande tar den sig genom luften och den har nästan en mänsklig skepnad. Den kommer så nära ibland att man får en känsla av att den har ett budskap. Fånga dagen - seize the day - carpe diem! Vem vet kanske den vill få oss att förstå att livet är nu och att morgondagen inte är en självklarhet. Det är något skört, förtrollande och oerhört vackert över de skira vingarna och den späda kroppen. Den för med sig en känsla av vemod och dramatik. Och när den seglar förbi eken lurar där en fiende och dagsländans kamp att få leva dygnet ut, hörs bara som ett prassel och sedan är dess korta liv till ända. Tragiskt men vackert på något underligt sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar