Andrelärare!

Jag har mer än fyra års universitetsstudier och ca 250 Hp samt en fil. kand i pedagogik. Allt detta har jag läst och tagit mig genom för att få utföra det jobb jag älskar - nämligen att undervisa. Att få leda barn och följa dem på deras väg mot lärande och kunskaper. Att få vara med och se var och ens utveckling, ibland med mycket små steg och andra gånger med sjumilakliv. Att se dem lyfta och till och med flyga högre än förväntat, är det jag dagligen strävar efter. Att utveckla och förändra verktygen som dessa elever ska ha som redskap ser jag som min skyldighet men också som min utmaning och min egen utveckling. Att ge av mig själv den där innersta biten för att få dem att känna tillit och förtroende.
Nu räcker inte det här längre! Inom kort kommer jag att "bara" vara andrelärare. Visst kan jag söka tjänsten som förstelärare. Det står mig helt fritt men, det ett stort MEN och det är att jag trodde att jag redan var förstelärare. Mitt uppdrag om att få eleverna till en högre måluppfyllelse och deras delaktighet i sitt lärande trodde jag redan var min skyldighet. Att dela mina erfarenheter, kunskaper och spetskompetens med mina kollegor liksom att att ta del av deras, är för mig en självklarhet. Jag skulle ljuga om jag inte skulle medge att jag lockas av pengarna men frågan är om det är värt det. Och frågan är också om inte vi alla som redan gör vårt lärarjobb egentligen är värda de pengarna och titeln förstelärare.