Med glädje och förväntan i sinnet gick jag till jobbet i morse. Första dagen efter ett lov och jag har faktiskt saknat ungarna och klassrummet. Dessutom så väntade där en Smartboard på mig och eleverna. Vilken grej! Vi tittade på bloggen tillsammans, kollade runt på vad veckan ska innehålla och spelade mattespel tillsammans. Helt magiskt! Alla var delaktiga och det var hur kul som helst. När rasten kom var det nästan ingen som ville gå ut.
Det är här jag vill vara, här vill jag lägga min energi, tillsammans med ungarna för ungarna och deras lärande. Men, ett stort MEN, alla tycker inte det! Nej, för en del är dokumentation nyckeln till allt. Dokumentera mera så kommer automatiskt eleverna nå högre kunskapskrav. Med hjälp av LPP:er, utvecklingsplaner och matriser för måluppfyllelser tror man att våra elever kommer nå oanade höjder i kunskapsstegen. Jag säger inte att det är fel, inte ens onödigt men, ett stort MEN igen, min tid och kraft behövs i klassrummet, hos eleverna. Det är här och nu samt före och efter lektioner som mitt jobb som lärare är viktigast. Det är där jag ska inspirera, engagera och utveckla elevernas lärande samt stärka och synliggöra dem. Låt mig och alla andra lärare göra det vi är bäst på och låt oss använda vår tid till förmån för eleverna. Då tror jag på resultat.
I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva.
Hur många?
måndag 24 februari 2014
Smolk i glädjebägaren!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar