I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva.
I trettiotre år har den här handen hållit min i med- och motgång, i vått och torrt och närsomhelst och hursomhelst. Idag åt vi tjejlunch och det var en lunch fylld av goda samtal och härliga minnen. Tänk att få ha en sådan vän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar