De där trådarna som löper runt inuti kroppen, huller om buller och hursomhelst. Nerver kallas de visst! De är säkert funktionella och vi kan säkert inte klara oss utan dem men...! När de vill ha uppmärksamhet genom att de krälar runt innanför skinnet, på ryggen och armarna inte räcker till då är de inte populära. Och det kliar alltid där man inte når. För att inte tala om när de bestämmer sig för att komma i kläm. Då är de inte roliga! I handleder, ok! "Vi opererar", säger doktorn. Nerver friläggs och allt är frid och fröjd! Ha! Som en liten konsekvens tar vi en "frusen skuldra" ovan på två opererade handleder. Nu börjar det bli tungt! Så spökar de där nerverna igen. Nu i armbågen, höger för att krångla till det lite extra. Stödskena, akupunktur, smärtstillande, kanske en kortisonspruta och funkar inte det; en ny operation. Eller kanske en liten sjukskrivning, säger doktorn.
Som om inte nerverna har fått nog av uppmärksamhet så skickar de fjärilar till magen. Oro kallas det visst också! Hur ska det bli nu? Med ansiktet lutat i händerna tittar jag, lite uppgivet, ut genom fönstret. Därute är himlen blå och solen lyser och ger granna reflexer i grannens trädgård. "Oj, det är dags för solglasögon", säger sonen när han går ut genom ytterdörren. Mmm, tänker jag, även om nerverna spelar mig en hel del spratt så kan de inte ändra på att vi går mot vår och ljusare tider. Och visst är de bra att ha, nerverna, så länge vi inte känner av dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar