Befinner mig i ett nu som jag väntat och längtat efter så länge. Äntligen sitter jag jag där i aktersoffan, i solen, hör vågorna klucka och måsarna skräna. På andra sidan vattnet spelas musik och runtom mig pysslar folk med sina båtar. Här och där dyker ett yrvaket huvud upp ur någon båtlucka. Ändå är jag i lugnet och ron som omsluter mig. Tror inte det finns någon annanstans som jag går ner i viloläge på detta sätt. Morgonmolnen börjar skingra sig och det ser ut att bli en fin dag. Har nyss bryggt kaffe och intagit en enkel frukost som ändå slår alla hotellfrukostar i världen. Tänker att jag ska skura lite här och putsa lite där men bara när andan faller på. Ta det lite som det kommer och njuta först och fixa sen. Inte ens båtgrannens små ettriga hundar kan få mig ur humör. Allt är inte perfekt, det finns massor med små och lite större skavanker, någon lyx är det inte att tala om men det är inte riktigt grejen heller. Bara det flyter och tuffar på räcker långt. Jag känner mig otroligt förunnad och är så ödmjukt tacksam för hela familjens engagemang och insats. Utan dem hade jag inte suttit här, i solen och njutit av livet och nuet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar