In the ghetto!

Det finns saker som påminner oss om tidens förgängelse. I morse vid frukost noterade jag att smörknivarna sett sina bästa dagar och ändå minns jag så väl när de var alldeles nya. Andra tillfällen när tiden visar sin rasande framfart är när det är dags för omflyttning med medföljande städning och sortering. Då kan det dyka upp det mest oväntade och nostalgisk som man är förfaller man i minnen. Där är teckningar från barnen, gamla födelsedagskort, fotografier eller bara bra-att-ha-prylar som för längesedan spelat ut sin roll för ingen vet vad de ska vara till. Mitt i allt detta lyser något alldeles extra. En cd-skiva med ett innehåll mer värt än guld, för mig. N'är jag stoppar in cd.n i datorn och din röst strömmar ut från högtalarna rinner mina tårar. Mamma-hjärtat svämmar över och jag minns, som om det var igår. Jag minns din nervositet, din röst, din ödmjukhet och jag minns så väl den där blicken jag får när du sjunger sista strofen. Älskar dig; Rasmus!