Så har ytterligare en unge lämnat boet. Ett nytt litet rede har inretts och vingarna har burit mot nya mål. Här hemma ekar tomheten och tystheten är ibland öronbedövande. Det har krävts stora omvandlingar och då inte bara känslomässigt utan även utrymmesmässigt. För att fylla tomrum och för att få saker på plats har vi gjort rokader. Garderober hit och bokhyllor dit, bäddsoffa in och gammal säng ut och en massa annat på tippen. Nu börjar allt ta form och det blir så bra. Men ändå svider det i hjärteroten av saknad av det som varit och aldrig kommer att bli igen. Var sak har sin tid och det gäller att växa med och låta var sak ha sin gång. Även om det gör ont när ungarna lättar ankar så fylls ändå hjärtat av en stolthet över att de faktiskt står på egna ben. Att få längta och sakna kan ibland göra gott och återseenden är desto kärare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar