I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva.

Hur många?

lördag 27 januari 2018

Minnesdag för förintelsens offer

Birkenau 2010
När man står där på perrongen där så många andra stått, ställer man sig frågan som så mången gång blivit ställd förut. Hur kunde detta hända, hur kunde detta få ske? Vad fick omvärlden att blunda varför valde man bort att se. Det måste vara det grymmaste bland grymhet, en mänsklig vidrighet som inte finns like. Inte bland några andra levande väsen existerar denna fruktansvärda skändlighet.






Där på perrongen slår historien sina vingeslag och den oerhörda verkligheten går inte att värja sig från. Här stod gamla och unga, kvinnor med sina barn och inte ens där och då tror jag de kunde föreställa sig de obeskrivliga kränkningar och vedervärdigheter de skulle utsättas för. Aldrig kan någon, som ej var där, föreställa sig den skräck, smärta och ångest som dessa människor fick utstå.






Idag blåser än en gång fascismens och nazismens iskalla vindar. Må det mänskliga segra!

2 kommentarer:

  1. alf.linden@gamil.com2 september 2011 kl. 22:24

    Vi behöver många som du för att få världen att aldrig glömma. Tack för att du finns!
    Alf

    SvaraRadera
  2. Åh, tack själv! Vet du att jag önskar att jag bara kunde titta in hos dig på en kopp kaffe och en pratstund. KRAM!

    SvaraRadera