I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva.

Hur många?

lördag 27 januari 2018

En ny liten pryl!

I försenad julklapp fick jag en liten svart box med spännande innehåll. Det var äldsta sonen som noterat att mitt fotointresse kunde få lite hjälp på traven. En liten svart klämma med en tillhörande lins gör att jag kan ta bilder nära, väldigt nära. Så nära att jag faktiskt allt som oftast snuddar det jag vill fota vilket i och för sig är mindre bra. Hursomhelst så kläms denna lilla pryl fast över mobilkamerans lins och makrovärlden finns där i mitt blickfång. Så spännande och kul att utforska. Efter flera dygn i vinterkräksjukans våld är det också precis det jag orkar och mäktar - en mycket kort fotosession utanför i den lite bleka januarisolen. På darrande ben med lite kylbitna fingertoppar låter jag mig hänföras av naturens skönhet i det lilla, nära. Rehab när det är som bäst.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar