I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva.

Hur många?

torsdag 10 maj 2018

Tjejerna i korridoren!

Jag vet att jag är lite tjatig men det tål att upprepas, jag älskar mitt jobb och trivs hur bra som helst. Det är inte alltid solsken och det är inte bara sött i godispåsen men det är just blandningen av salt, sött och lite surt som gör mitt jobb så spännande, utmanande och roligt. Det finns ingen dag som är den andra lik och ibland inte ens timmarna. Mitt jobb är varierande och aldrig långtråkigt. Klart så finns där dalar, men då vet en ju säkert att där det finns dalar finns det toppar. Och för det mesta känns topparna fler och till och med högre än vad dalarna är djupa. Rent bildligt förstår säkert alla att den ekvationen inte går ihop men jag har heller aldrig varit särskilt bra på matte. Hursomhelst så trivs jag med mitt jobb, med mina kollegor och förstås och framförallt mina lektioner med eleverna. Där är en massa möten med människor som hela tiden får mig att lära mig nya saker, utvecklas, utmanas men också att flamsa och tramsa med. Ibland ekar skratten högt, skämten hamnar lägre än vi tänkt och förtroenden blandas med filosofiska livsfrågor och pedagogiska funderingar. Vi är en salig blandning, vi på kontoret, var och en med sin bakgrund, sin kompetens och alla delar vi med oss av varandra. Trots arbetsbörda, aningen press, ett och annat missöde så är humorn och gemenskapen bara ett kliv ut i korridoren, i den ganska obekväma men ack så mysiga fikasoffan och allt bara för att de finns, de fantastiska tjejerna i korridoren - varje dag. ❤

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar