Ingen kan ha undgått att känna av den underbara sommarvärmen som drabbat oss. Solen skiner som aldrig förr så här i maj. Vi väntade och väntade en lång vinter och framförallt efter en grönskande vår och vad fick vi? Jo, högsommarvärme och medelhavsklimat! Lite undrande och med andan i halsen känner jag en fånig rädsla att solens strålar inte räcker ändå fram till midsommar och kommande semester. Minns känslan som barn när jag kände första kyliga höstaningen, hur jag trodde att det aldrig mer skulle bli sommar. Nu blandas glädjen över den blomstertid som kommer eller mer den som redan är här, med paniken över att den ska blomma över och förbi. Visst är det lite barnsligt men tack och lov har jag förstått att jag är inte ensam i mina farhågor. Normalt är jag ju en ganska positiv person med optimism som både min styrka och svaghet och det lutar jag mig emot nu och tänker att det ordnar sig.
Från sol och sommar, som i sig är boozt, till värsta boozten på inom tiden av mindre än en vecka. Först en Stockholmsresa som innehöll guld och brons i form av priser för bloggandet på vår skola. Tillsammans med bästa kollegor och helt fantastiska elever blev det en dag att minnas - länge eller till och med hela livet som eleverna sa. Ovanpå det ett födelsedagsfirande med min nära och kära, de som tankar mig med kärlek och energi, de som är det finaste och bästa jag har. Som grädde på moset eller i kaffet så stämmer skolans underbara ungar, i år 5 och 6, unisont upp i "ja må du leva" i matsalen och detta bara för mig. Med tårar rinnande nerför mina kinder får jag sedan motta en lång kö av kramande elever. Och jag kan ärligt lova att inga priser eller utmärkelser i världen kan vara mer värt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar