En morgondag!

När vi förbereder oss för natten, vi borstar våra tänder, tar det där sista glaset vatten och säger god natt till varann så förväntar vi oss en morgondag. När vi säger hej då, vi ses snart så menar vi kanske en annan dag. När vi skjuter upp saker oavsett vad det är, de tråkiga måstena eller den där inbjudan eller besöket, så tänker vi att det får bli i morgon eller en annan gång. När vi ska börja träna, promenera, gå ner i vikt, börja ett nytt, nyttigare liv eller någon annan förändring så tänker vi att det blir en dag i morgon också. När så allting förändras påminns vi plötsligt av hur förgänglig den där morgondagen kan vara. I ett ögonblick kan den vara ett minne blott och inte ens det. Vi påminns om hur viktig var dag är och att vår morgondag är en gåva. Morgondagen i morgon är dock en dag vi ska ta oss igenom. Det väntar en tung, svår morgondag för många. En sorgens dag, en morgondag som vi kommer bära med oss som en saknadens dag, men också en minnenas dag. Vi ska minnas och hedra ett liv som gjort skillnad för många och betytt än mer för än fler. Men vi ska också vårda och värna om oss som finns kvar. Öppna upp, finnas till och kanske kan vi med varandra som stöd möta morgondagen och också morgondagen därpå tillsammans. Det är svårt att stå bredvid, vilja hålla om, vilja vara stöd, kunna säga de rätta orden men framförallt bara finnas där. I mitt hjärta håller jag er ändå, ömt och innerligt och i mina innersta tankar finns ni hela tiden.