I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva.

Hur många?

lördag 14 april 2018

Irriterad!

Irriterad, ja faktiskt till och med förbannad! Det är inte jätteofta som jag använder sådana kraftuttryck och särskilt inte i skrift men nu krävs det starka ord. Jag är en bokälskare, en sann vän av litteratur och orden, de svenska orden är för mig som färgerna på konstnärens palett. SAOL har varit min ledstjärna så långt tillbaka jag kan minnas. När vi löste korsord och gick bet eller behövde kontrollera orden när vi spelade Alfapet, hur skulle vi ha klarat oss utan SAOL. Lyssna bara på högtidligheten i Svenska Akademiens ordlista. I min begränsade värld var Svenska Akademiens ord lag men också kulturens omfamnare. På de aderton stolarna satt de intellektuella, de som var författarnas författare. De nästintill gudomliga och oftast helt obegripliga men ändå med guldglans. Nu är dock glansen flagnad, stolarna omkullvräkta och kvar står en innersta krets som har infekterat sig själv. Jag känner ingen av dessa aderton, har inte träffat någon av dem personligen. Min uppfattning har jag fått genom media av olika slag, artiklar, tidningsrubriker, tv-intervjuer mm mm. Jag går på min magkänsla när jag väljer sida och tar ställning för det goda mot det onda. Allting är aldrig svart eller vitt men i detta fall är det solklart för mig. När någon väljer att offentligt kränka sin kollega och dessutom anser att en man som är anmäld för övergrepp och våldtäkt är en förebild och en gentleman då kan jag inte se något grått och än mindre gott. En stark kvinna däremot, som med högburet huvud lämnar sina uppdrag för akademiens skull och dessutom är diskret och välformulerad i sina uttalanden till massmedia har mitt fulla förtroende, för att inte tala om respekt. #Metoo står numera inskrivet i SAOL men uppenbarligen är inte innebörden klar för alla vilket ger en unken eftersmak och oro vad som döljs i dunklet. Hursomhelst så trots att min knytblus endast är symbolisk är den mitt stöd till starka kvinnor. Kvinnor som vågar driva på och ifrågasätta, förnya och ställa krav och då framförallt till den fd ständige sekreteraren som är en av dem som gör skillnad.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar