I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva.

Hur många?

torsdag 23 november 2017

Mörka gator!

Kvällen har precis bara börjat men mörkret smyger snabbt inpå så fort solen gått ner. Vi äter en tidig middag, tidig här där vi nästan är ensamma på restaurangen när klockan är sex. När vi ätit vår mat och betalat vår nota omsluter mörkret både oss och staden trots att kvällen är ung. Det är som att gå ut i becksvarta natten när vi lämnar restaurangen med dess lampor. Visst finns där några lyktor som lyser och från små butiker och gatlampor sipprar, ett för oss tacksamt, ljus. Det är inte långt till hotellet och vägen är till att börja med fylld av människor, alla på väg eller för att bjuda in till butik eller restaurang. Så småningom mynnar gatulivet bort och vi har en kort promenad helt i mörker innan vi är "hemma". Omedvetet ökar våra fötter stegen och blir aningen raskare. Vi är dock inte ensamma, bakom oss kommer en ensam man. Han vinglar lite och det är tydligt att han har tittat ganska djupt i något, eller rentav några, glas för mycket. Vi vänder oss om flera gånger som för att kontrollera var han är. Helt klart knappar han in på oss och avståndet. Obehaget ligger på lur. Mörker, främmande mark och en förföljande man är en kombination som tillsammans skapar olust. Vid ett något lite upplyst hus stannar vi till och jag låtsas att jag fått något i skon. Jag vill inte skrämma upp eller sprida min tickande rädsla. Mannen är ikapp och kommer upp jämsides med oss och lite sluddrande säger han på knagglig engelska: "excuse me I live here". Lite skamset fortsätter vi vår promenad mot vårt hotell. Lättade och tacksamma för att det finns män som han. Vi borde inte känna obehag av att gå hem i mörkret bara för att vi är kvinnor och han, mannen, borde inte ses som misstänkt bara för att han är man och ska samma väg som vi. Vi inser också att det är fåtalet män som är motsatsen men att det är de som förstör för både kvinnor och män. Det finns ändå hopp om att vågorna kring #metoo ska skapa så många ringar på vattnet att det i en framtid kommer att beskrivas i våra historieböcker som att det var då det vände.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar