Det är som om någon eller kanske några drar i varsin trådände och det för med sig en trådspänning utan dess like. Den är tunn och osynliggjord men den finns där under ytan. Och alla vet vi, eller kan i alla fall föreställa oss om vilka konsekvenser det kan bli av spända linor under vatten. Det går sönder! Något brister och kanske aldrig mer går att reparera. Där förut tolerans och respekt varit ledord där börjar nu jantelagens spännband dras åt. Inte ens i min föreställningsvärld kunde jag föreställa mig att det finns så mycket undertryckta känslor som hotar att brisera, på grund av de val vissa valde att göra. Ett val som faktiskt flera av oss hade möjlighet att göra och den som borde blivit vald bland de första hade inte rätten att bli vald. Då kan jag förstå att bitterheten visar sitt ansikte men jag vill inte dansa på lina och vara rädd för att ett felsteg får mig att falla hårt och skoningslöst. Jag har gjort mitt val, jag står för det och jag önskar att bli respekterad utifrån den jag är samt det jag gör och inte ùtifrån det jag blev.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar