Minnen!

Minnen, drömmar, bilder. Ibland går det inte att skilja dem åt. Ibland får drömmarna övergå till minnen, som någon sorts krydda. Då skapas egna bilder, bilder som tas av någon annan eller något annat. Lånade bilder, inte självupplevda. Någonstans lagras dessa minnen i bilder, ja, till och med som film. Tänk att ha förmågan att vända blicken inåt och låta minnena spela sitt bildspel. Det skapar en känsla av tillhörighet att veta att det finns de som delar ens minnen. Minnen är olyckligtvis inte alltid till lycka. Ibland finns inte möjligheten att stänga av. Då och då tar minnena och bilderna över och lever sitt eget liv. De rasar fram som en skogseld och är omöjliga att hindra. De kan följas av mardrömmar, som river och sliter gör allt fasansfullt än värre fasansfullt. Efteråt, i gränsen mellan dröm och verklighet, kan man skapa sina egna bilder. I svetten och ångesten, betvingas det onda på flykt och skapar frid av lånade bilder. Lånade bilder, någon annans eller bilder som skapas ur en inre styrka och vilja. Målet är att bli ett med den styrkan och viljan. Det kommer inte bara ske utan kräver sin tid och sin kraft. De många minnena av svåra stunder som finns där, lagrade, dyker fortfarande upp men det gäller att  lära sig att manipulera dem. Förträngning, kanske, ett sätt att överleva. Eftersom minnen och bilder kan vara så påtagliga, så verkliga och omöjliga att tränga undan, finns det ett behov av att förvanska och förvandla dem. Ibland är det tungt att ta sig genom de mörka, svåra eller så kan de vara för ljusa, lätta och kännas alldeles för glättiga och påklistrade. Minnen är svårt att värja sig mot. Det kan vara en doft, en sak, ett ord, en blick eller vad som helst. Ett speciellt ljus, en stämning eller bara en aning, en känsla. De finns där omkring oss, goda och onda och de har format oss till det vi är.