En förunderlig stund!

Hand i hand går vi, du och jag. Lite på upptäcktsfärd och som i ett äventyr. Vi utforskar trädgården, rensar bort det gamla påskriset och fjädrarna samlas i din lilla hand för att sedan hamna i din ficka. Mjuka, duniga i glada färger sticker de upp ur fickan och dina ögon glittrar när du smeker dem med handen. Trädgården räcker inte till för promenad så vi tar klivet uti vida världen. En liten mjuk hand i en lite större rymligare hand går vi tryggt sida vid sida gatan fram. Du pratar oavbrutet, korta enstaka ord men fullt förståeligt och du förväntar dig hela min uppmärksamhet. Och den har du såklart, som i en ask. Dina små fötter blir snart trötta och när vi vänder hemåt får de vila i min famn. Väl hemma vill du ha banan men ändrar dig snart och vill hellre ha glass. Glassen ska vara stor och du vill äta den ur mugg. Med glassen i mugg och skeden i hand intar vi vår trappa och låter vårsolen gnistra oss varma. Där sitter vi, farmor och Hilmer och det är en förunderlig stund av lycka som jag för alltid konserverar i mitt minne och hjärta.